Under
1700-talet läggs grunderna till den estetiskt och praktiskt planerade moderna
staden. Alltsedan Henrik IVs projekt att rationalisera och modernisera den
medeltida stadskärnan har Paris en central plats som laboratorium för hela
Europa. Från slutet av 1600-talet vistas och utbildas flera svenska
överintendenter i den franska huvudstaden, där de köper mängder av ritningar,
gravyrer och böcker ; arkitektursamlingar som idag räknas till de mest
omfattande i världen. Det handlar främst om Nationalmuseums arkitekturritningar,
mindre känd är den litteratur om arkitektur som finns bevarad i svenska
bibiotek; ett fantastiskt material för svensk, fransk och europeisk
arkitekturhistoria.
Sedan
många år intresserar sig europeiska och amerikanska konsthistoriker för
Nationalmuseums arkitekturritningar. Den mest kända, Tessin-Hårleman Collection
(THC), sammanfördes av flera generationer överintendenter men främst av de tre
Tessinarna och Carl Hårleman. Den blev tidigt statlig ägendom och bevarades i
överintendentens lokaler på kungliga slottet. Den mindre kända, Cronstedt
Collection (CC), sammanfördes av C.J. Cronstedt och bevarades till slutet av 1930-talet
i familjens bibliotek, Fullerö säteri. Samlingarna hör emellertid samman och
vissa delar har blandats, då de sammanställdes för att användas i svenska
arkitekters och hantverkares utbildning samt för att utveckla en inhemsk stil.
Ett antal kända franska och italienska byggnader i samlingarna har studerats i
ett flertal undersökningar, medan mängden anonyma franska husritningar i stora
delar ej har behandlats. Ett flertal projekt har föreslagits under åren,
problemet har bland annat varit samarbetet mellan olika länder (språk,
forskningsmetoder, äganderätt etc.) samt ofta alltför ambitiösa idéer som
praktiskt sett varit omöjliga att genomföra. Sedan 1990-talet har emellertid Tessinprojektet
lett till flera publikationer, ett symposium (2002) samt en utställning, vilket
idag resulterar i en bättre kunskap om och spridning av Tessinsamlingen. En
liknande studie runt Hårlemans och Cronstedts samlingar är nödvändig. I år påbörjar
Nationalmuseum det omfattande projektet att digitalisera de cirka 15 000 bladen
(projektledare Martin Olin), vilket kommer att göra bildbanken tillgänglig för
internationella forskare. Däremot saknas en utförlig undersökning om
dokumentens historia. Som sagt ovan vet vi att samlingarna är resultatet av ett
halvt sekels sökande av material, i Frankrike men även Italien, i hård
konkurrens med andra europeiska samlare, till exempel ryssar. Dessutom vet vi
att modellerna användes till att utveckla en modern svensk arkitektur och
bomiljö anpassad till vårt klimat, vår kultur och våra traditioner – som sedan
1700-talet kännetecknas för sin bekväma men eleganta enkelhet. En undersökning
i arkiv (brev, uppsatser och redovisningar av olika slag) samt en
sammanställning av tryckta modeller, bilder och text, i samtida arkitekters
bibliotek behövs för att få insikt i hur, varför och vilka,
främst franska och italienska, modeller som valts? Hur svenska samlare kunde
köpa materialet, i vilka sammanhang och av vem? Vi vet att
Nicodemus Tessin d.y., under sitt sökande efter modeller till dett nya slottet
i Stockholm, utvecklade ett kontaktnät, särskillt i Paris där Daniel Cronström
var bofast kurir. Ett kontaktnät som de följande generationerna, Carl Hårleman och
Carl Johan Cronstedt, drog nytta av under deras studietid och/eller resor till
Paris. Det har även fastställts att det var efter Hårlemans andra resa dit, våren
1732, som denne lade grunderna till modern svensk arkitektur och bomiljö, genom
att sammanföra svenska karolinska drag med fransk rokoko, och därmed anses han vara
den mest inflytesrike arkitekten i svensk historia. Vad som är mindre känt är
att Cronstedt stannade i Paris i 3,5 år, för att studera, men även med uppdrag
att samla modeller till överintendenten. Cronstedts bidrag, genom sina val av
material, bör därför ej underskattas i den samtida stilutvecklingen. Som
överintendent (1753-67) spelade han även en viktig roll i denna utveckling, i
samband med centraliseringen av överintendentsämbetet som från och med 1752
hade uppgift att kontrollera privata och offentliga byggnationer över hela
riket. Målet var att modernisera landets urbana struktur genom att fortsätta
kampen mot brandfarliga träbyggnader, som påbörjades under 1600-talet men intensifierades
under 1700-talet i samband med behovet av att skydda de svenska skogarna.
Ämbetet verkade därmed för byggnader i sten eller tegel. Ett flertal studier om
denna stilförändring nämner att Tiercelets Architecture Moderne men även
Briseux och Blondels modellböcker starkt inspirerade Hårleman. Däremot vet vi
mycket lite Cronstedts och andra samtida arkitekters inspirations källor och
kunskaper.
Forskningsprojekt
Carl
Johan Cronstedts bibliotek på Fullerö, utgör ett fantastiskt men ömtåligt
kulturarv. En grundlig undersökning av biblioteketet, böcker och arkiv, kommer
att leda till ny insikt i svensk, fransk och europeisk arkitekturhistoria (1600-1700-tal).
Biblioteket innehåller hundratals böcker, främst europeisk arkitekturlitteratur
från 1500-tal till 1700-tal, samt anteckningar av olika slag med viktig
information om samlingens tillblivelse och användning. Mycket få arkitekters
bibliotek finns bevarade på plats, om information går att finna handlar det
främst om ofullständiga kataloger och/eller dödsbouppteckningar. När böcker
identifieras har de ofta sammanförts med offentliga samlingar, och därmed har
det ursprungliga biblioteket splittrats (C. Mignot, O. Medvedkova). Undersökningen
av Cronstedts bibliotek kommer därför att bidra med ny, konkret insikt i en
modern europeisk arkitekts bildning och samlande, men även med kunskap om
tidigare centrala, främst franska, arkitekters och/eller samlares bibliotek. C.J.
Cronstedts handskrivna katalog samt ett flertal listor och brev från hans
sökande efter böcker och bildmaterial innehåller nämligen information som gör
det möjligt att spåra böckernas ursprung ; t.ex tidigare ägares namn och/eller
familjevapen (ex-libris), priser och inköpsdatum. Flera böcker kommer från Jean-François Félibien, son till
André Felibien des Avaux och bror till arkitekten Michel Felibien. Dessutom vet
vi att Cronstedt köpte stora delar av Claude III Audrans (C.-D. Moselius) samt
Watteaus arvinge Harangers dödsbon, annat material kan komma från Antoine
Desgodets, professor vid den kungliga arkitekturakademien i Paris; för att här
nämna några namn. Biblioteket innehåller främst fransk litteratur, men även
italienskt, tyskt, holländskt, engelskt, danskt och svenskt material. Undersökningen
kommer dessutom att göra det möjligt att identifiera anonyma ritningar i
samlingarna på Nationalmuseum, och därmed bidra med ny kunskap om arkitekturen
i Paris under 1700-talets första hälft.
Beskrivande och granskande katalog (Catalogue raisonné), samt
populärvetenskaplig sammanfattning av bibliotekets historia.
Varje bok
fotograferas och beskrivs enligt de modeller
som utvecklats av RIBA (London) och INHA (Paris). Beskrivningarna kommer även att
nämna information om ursprung (tidigare ägare, försäljningsdatum, priser etc.),
anteckningar och brutna blad, för att därmed bidra till kunskap om vem/vilka
som använt boken, samt hur den använts. Cronstedts egna kataloger och listor av
olika slag underlättar och berikar denna del av undersökningen.
Katalogen kommer därefter att jämföras med andra samtida bibliotek, t.ex Carl Gustav Tessin och Carl Hårleman i
Sverige, Pierre-Adrien Pâris och Pierre-Noël Rousset i Frankrike, John Soane i England samt Charles Cameron och
Peter den store i Ryssland (O. Medvedkova).
Två
opublicerade handskrifter, skrivna på svenska och franska, en repertoar :
« C.J. Cronstedts egenhändiga anteckningar om byggteknik » och « Mémoires sur l’architecture »,
sammanfattar Cronstedts användning av biblioteket, genom ett modernt fotnot
system. Dessa texter hänvisar dessutom till egna erfarenheter, praktiska
eller arkeologiska. Detta material samt ett flertal lösa blad kommer att bidra
med ny insikt i en europeisk 1700-tals arkitekts bildning och använding av böcker.
Identifiering och kritisk analys av privata franska husritniningar i Cronstedt
och Tessin-Hårleman samlingarna på
Nationalmuseum.
En
lista med 68 adresser, antagligen skriven av Cronstedt under sitt samlande av
modeller i Paris, samt ett antal ritböcker med anteckningar, kommer att bidra
med viktig information till denna del av undersökningen. Den kommer även att
underlättas av Nationalmuseums pågående digitalisering av samlingarna (nämnd ovan). Varje
identifierad ritning kommer att beskrivas och undersökas, denna information
kommer att sammanställas i ett andra kapitel i katalogen. Ritningarna kommer
därefter att jämföras med modeller, tryckta och byggda, i Sverige, för att
undersöka och faställa likheter och olikheter och därmed försöka klarlägga
franska och svenska delar – för på så
vis följa den arkitektoniska omvandlingen och orsakerna bakom denna (klimat,
kultur etc.)
No comments:
Post a Comment